Ta ett långt andetag och försök igen

Ja onsdagar är trevliga då jag har en kortare dag. Men skull hellre sitta på timme än att vänta 1 eller 2 timmar i kafeterian ensam på någon som kunde skjutsa hem mig. Hade inget jag kunde göra under tiden, känner verkligen inte för att vänta 2h för att få gymma och det ända jag vill är att få något gjort själv utan att behövas bli skjutad överallt. Känner mig rätt så hjälplös och löjlig över att bli ledsen av att inte kunna vara självständig. Men ni kan inte riktigt förstå hur det käns då man är 17 (nästan 18) och inte kan göra något ensam för man behöver skjuts överallt. Det är ju kul att vänner och familj som kan skjutsa mig, men jag känner mig så hoplös. Älskar känslan då jag kan röra mig fritt utan att behöva texta var jag är eller att vara edes lite spontan och kunna göra saker utan att planera tidtabellen i förhand. Fattar inte det har gått 5 månader men jag inte ännu heller blivit van med känslan, kanske jag måst bara anstränga mig ännu mera. 

Morgonen var perfekt men resten av dagen var okej, kom hem så snabbt som möjligt då Tianna skjutsa mig. Läste på Engelska boken The Great Gatsby som faktist är en bok jag gillar! Älskade filmen och tillsvidare älskar jag boken. Dessutom fick vi våra par i Social Inclusion klassen då jag fick en tjej med namnet Susan, kallas Suzi. Vad jag menar med par är att jag kommer att jobba med henne resten av terminen då hon är handikappad. Hon är verkligen rar och älskar att kramas! Det är helt super för kramar kan man aldrig få för många av.

Hah ajj just det så fick jag några julkort i kväll, som piggade upp mig en massa! Btw Jonas jag kunde inte sluta skratta till ditt kort, det var härligt! Tack tack :D

Hörs!

Fick hem idag klassfotot jag köpte, det är sjukt långt så måste ta en panorama bild, därför sed den ut så som den gör. Jag sitter på första raden från höger på sjätte plats. Det finns säkert över 300 elever i min klass!