The Year Across The Pond: 3 wonderful months

3 fantastiska månader i Amerika. Tiden går snabbare än jag inser den gå, fast påsamma käns det som om jag varit här längre. Jag har lärt mig att undvika de dåliga dagarna med att anpassa mig till det som gäller just nu. I början tog allt lite extra mycket i krafterna, psykiskt och fysiskt, var ofta tröttare än vad jag normalt är. Nu har jag börjat komma över det, fast alltid är det inte lätt. Men vad vore livet utan utmaningar? Tråkigt.

Har knappast hemlängtan, eftersom har känslan att tiden går så snabbt att jag inte har tid för sådant. Dessutom vill jag inte sätta min energi på negativa saker. Är här för jag själv drömt om det och då skall jag inte själv förstöra min dröm. Det är inte alla som får chansen att åka iväg, där får jag tacka mina föräldrar och min mormor som sponsorerade för utbytes året. På våren jobbade jag hårt och fick stöd av alla mina kära, för att orka hålla motivationen uppe för skolgången. Jag jobbade faktiskt hårt för att komma på utbyte, det finns en krav på hur skolbetyget får se ut, man måst gå på flera läkarbesök och det var en hel del pappersjobb som min mamma hjälpte mig med.

En eftermiddag i mars fick jag ett meddelande från min mamma; "Du har fått familj, Nevada". Jag börja gråta med detsamma. Av glädje och sorg, haha jepp en väldigt känslig stund, som tur var jag ensam hemma. Efter en stund senare insåg jag att mamma misstog mellan Nevada och North Dakota, ND (hon kände inte till förkortningen). Struntade i mattaprov läsandet och började leta information av min host familj och Fargo. Fargo var kanske inte min drömstad men dit var det jag skulle. Före utbytes resan mailade och skypade jag med min host familj några gånger. Min host familj var väldigt ivrig över att få mig, vilket var trevligt för då viste jag att jag skulle vara i bra händer.

Blev för varje månad mer och mer ivrig över kommande året. Hade en galen sommar med vänner, familj och försökte göra allt jag ville före jag åkte iväg. Andra sista kvällen hade jag en stor "Goodbye party". Det var en galen fest och en hel del städande nästa dag, men totalt värt det.

Sista dagen i Finland gick ut på sista minutens packande, träffande mina närmaste vännerna, stan och favorit (sushi) restaurangen med mamma. Det ända som fattades från den kvällen var min storebror som jag hann inte se före jag åkte iväg.

Vid flygfältet grät jag inte alls. Jag kunde inte förstå att jag var påväg. Mamma hade tårarna i ögonen och det kändes konstigt att säga förväl när jag inte själv förstod situationen. Dessutom hade 2 av mina nära vänner vakna extra tidigt upp, klockan 4, för att komma till flygfältet.

Innom 3 månder har jag hunnit uppleva en massa. Precis det jag hoppats med utbyte! Måste påpeka att Fargo kanske inte var min drömstad från början, men det är mycket mer än jag aldrig kunnat förväntta mig! Känner mig väldigt lycklig för att fått en så bra familj i Amerika och går i en skola med härliga mänskor. Har fått vänner jag verkligen trivs med och känner mig som hemma. Kommer att se mer av Amerika än vissa Amerikaner gjort och tror att varje resa kommer att bli underbar. Jag kan inte beskriva hur lycklig jag känner mig!

Tack mamma, pappa, mormor, farmor, farfar, mina vänner och såklart min Amerikanska familj att ni hjälper mig för att uppfylla denna dröm, jag älskar er!

Sist men inte minst, happy international hug an exchange student day (alla utbytes elever)!!

Live your American dream

Har planerat på flera resor, under en månad skall jag till Colorado, i mars har jag 2 resor, en till Hawaii andra till Arizona och en resa till Califronien i April.